679 dagar efter beskedet

Det här är det sista inlägget som skrivs i den här bloggen, och det är inte Mamo som skriver det. Återigen är det Dotter 1 som är här och kladdar. Men den här gången har jag inga bra besked att ge.

Mamo- Max- gick bort på morgonen den 23 oktober 2012, på sin guddotters födelsedag, 47 år och 289 dagar gammal. Han hade kämpat hårt för att orka komma och fira henne, och vi träffade honom nästan allihop vid det tillfället. Han hade väldigt ont, så ont så han inte kunde sitta med oss utan låg inne på en säng och slutligen fick LAH komma och ge smärtlindring, men han var vid gott mod, skämtade och åt av mer eller mindre hela brunchbuffén (Så klart!  Det är Max vi pratar om, den Max vi känner och som aldrig på några som helst villkor skulle kunna hindras från att stoppa i sig godsaker!)

Döden var snabb och smärtfri, mycket mer smärtfri än hans sista tid i livet. Jag tror att det var så han själv velat försvinna, utan vetskap, utan vak från vår sida vid en sjukbädd och utan att krascha någon Porsche i 180 km/h, utan smärta och med sin fru, vår mamma, vid sin sida. Han lämnar efter sig inte bara henne utan fyra barn, tre barnbarn och en stor mängd vänner och arbetskamrater. Nu är han hos sin första fru Sisia och ängladotter Anika på en plats där ingenting gör ont och ingenting kan skada honom mer. För oss väntar en tid utan pannkakor, utan konstigt inslagna kluriga presenter, utan ordvitsar, utan snöskulpturer och julbelysning å det absurdaste,  utan upprörda debattartiklar om sakers vara eller inte vara, utan grillkvällar och utan drömmar om Lottovinsten; helt enkelt en livstid utan Max? Nu är smärtan vår istället. 

Tack till alla er som hört av er och delat vår sorg. Till alla er andra: glöm inte Max. Minns den glädje, kämpaglöd och optimism han uttryckte från allra första början och ända in till slutet. Han klagade aldrig, på sin höjd kunde han erkänna att han hade lite ont i axeln de dåliga dagarna, men han vidhöll alltid att det fanns andra som hade det värre, att det inte var honom det var synd om utan barnen i Syrien och ensamma människor- i sina ögon var han lyckligt lottad och han tänkte inte låta sig nedslås!

Sov gott Max. Det kommer alltid finnas ett stort hål och en oändlig saknad på den plats mitt ibland oss där du borde ha varit kvar.

Att vara är att vara i våra tankar och våra hjärtan

Brunch-kallas, Spruta, och änglavakt

Det blev en bra brunch igår, om man tittar på omständigheterna.
När jag skulle går ut från bilen, vred jag till min rygg, och
helvete bröt los. Steg för steg med jävla smärtan kom vi i alla fall
upp till barnbarnets brunchkalas..
Jag fick lägga mig på sängen, och vänta på LAH ( vilken vi hade
ringt ) för en spruta med smärtlindering. Tack och lov var dom
snabbt där ( som vanligt ), och smärtan tog ganska snabbt av...

Mitt barnbarn som fylde 16 år, fick välja, mellan min " gamla "
dator ( som i nu läget, är kvar bättre, än dom mini datorer, man 
kan köpa nu ), och en kuvert med penger. Hon vet inte om
hur mycket pengarna det handlade om, men hon gjorde en bra
val kan jag säga..
( PS. Hon vilde ha pengarna, för att köpa en nytt dator )

Hem kommit igen la jag mig på soffan för att vara säkert
att smärtan inte skulle kom tillbaka ( vi skulle ringe LAH för 
att berätta att allt gick bra, men dom var före, och ringde oss
för att fråga hur det gick, riktig service från änglavakten, tycker
jag ), och tack och lov stannade smärtan borta....


ATT VARA, ÄR ATT VARA, ATT HA ÄNGLAVAKT

Experimentellt, Olagligt, Frukost och Brunch, Det är alla ingredienten till en lyckat dag

Vaknade klocka 06:30 ( halv sju ) igår morse, nytt färsk bryggd kaffe
tidningen, yoghurt och medicin, det var mitt frukost, okej tidningen
läser man men tillhör frukosten in mina ögonen...
Grabben skulle komma förbi med min gamla dator, jag har nämligen
frågat omhan kunde blåsa ut den ( tar allt bort ur den och installera 
nytt startprogram eller hur man kallar det / windows 7 / vista eller
nåt in den stilen, och mycket mer, etc etc ), jag har nämligen roliga
planer med den in dom närmste tiden... jag kommer i veckan berätta
vad jag ska göra med den ( det är nämligen lite hemligt, olagligt och 
experimentellt, som ni kanske kan förstå ).

Problem har uppstått på morgonen, mina glasögon gick sönder, och
nu är jag tvungen att ha mina gamla glasögon på mig, till dom andra
är fixad... " tur man sparar gamla glasögon ", så man kan ser något..
Smärtan hållar sig i ramar inom den kände 2 till 3 strecket, med lite
hjälp av smärtstillande tabletter, det är bara att smärtan har flyttat sig
från axel till ryggen...

Nu på morgonen, efter en god natt sömn, har smärtan flyttat sig igen
från ryggen till axel, vilket ger ett mer förtroende i smärtlindring.
Hoppas smärtan dra lite ner i styrkan ( den finns nu på 5 i skalan )
till ett mer behaglig nivå, som t.ex. till 2 eller helst till 0...( borta )
Vi ( frugan och jag ) ska nämligen idag till mitt gudbarn eller med
andra ord sagt till vårt barnbarn 1 som blir 16 år ung....
GRATTIS i förväg.... vi hoppas det finns nåt kvar från brunchen vi
är inbjuden på, nu på middagen... hoppas du kommer att tycka om
spargrisen jag köpte till dig...

ATT VARA, ÄR ATT VARA, UNG OCH SEXTON !

Nytt schema för medicin och värste smärtan jag var med om...

Dagen började med att jag vaknade med att jag var toa nödigt
( 04:00 ), igen tillbaka i sängen och sova till klocka 06:00 när
jag vaknade av små smärtan, Smärtan var då runt en 6a på
10 skalan.
Pratade med LAH i telefon, och dom kom ca. klocka 10:00, vi
diskuterade plåster som nu ska bytas värja två och en halv dag,
( istället från dom tre dagar som det var nu innan, ingen stor
ändring men ändå )...

Frugan tog ledigt igår för att vara säkert att jag inte skulle drabbas
igen från den situation vi var kvällen innan, en situation ingen ska
vara i, det var en hemskt upplevelse, det lovar jag...
Allt jag gjorde, röra på tårna, vrida fötter eller bara försöka förflyta
dom gjorde ont, frugan fick hjälpa mig att gå från ute dörr till
sängen, en distans från ca.5 meter ( vilket tog ca 15 minuter ), och
dom 5 meter var dom värste 5 meter in mitt liv... smärtan log på
en 32 på 10 skalan ( tur vi har ingen pistol hemma )

När posten kom ( den bästa tid på dygnet ), hade han dom grejen,
* jag beställde nämligen en fodral till min surfplatta *, och jag har
väntad på den nu i en vecka, orange/röd fodral, skit snyggt...

På eftermiddag fick vi besök från min svärföräldrar vilket var en
trevligt besök med fika, en kopp kaffe och dom siste kola-kakor jag
bakade i veckan ( en tydligt bevis att dom var goda ), smärtan har
varit hela dagen under 3 strecket, vilket är in mina ögon
underbar.. Nu bara hoppas det hänger kvar på det nivå...
Nu på morgonen vaknade jag först vid klocka två ( vet inte varför )
men somnade snart igen till klocka halv sju ( 06:30 ), att jag då vaknade
var en " nödvändighet ", och tack och lov var smärtan under 3 strecket,
jag hoppas att dagen försätter med det....under 3 strecket menar jag.

ATT VARA, ÄR ATT VARA, SMÄRTFRITT ?

Elchockbehandling, Avatar och...Smärtan

Igår blev dagen lite annorlunda än jag trodde,smärtan som var på
morgonen försvann inte i sin totalitet, men minskade med ungefär
hälften fån 8 till 4 ( richterskalan ? ) på skalan till 10....
Storste problemet med smärtan är att när jag hosta, det gör ont i
min axel...-  jag hosta slem efter strålningsbehandlingen, inget farligt
för jag vet att det är normalt  ( efter före behandlingen ) med strålning.
Och efter att haft min nöje ( hämta i posten ) kunde jag titta på en
gammaldags film somvi spelade i någon gång under sommaren...
AVATAR.....

På eftermiddag kom sjukgynasten på besök för den anledning
att jag har svullna fötter, lika som han kan försöka med
akupunktur, och el-chock-behandling eller nåt som det, att få
smärtan borta....och nu på måndag ska vi börja med den terapi..
Det är en dosa som är kopplad till en platta som hålls mot
kroppen och ger små elektiska stötter som stimulera nerven
att sluta ge smärtan eller nåt i den stilen....

Kvällen blev som följande,...smärtan var på ett nivå som
överstigar alla skalan, LAH fick komma med sprutan för att
få i ordning smärtlindring...
Det gjorde så ont att jag fick hjälp att gå till sängs.
Jag hoppas djupt in min hjärta att ingen på denna värld
behövs gå genom denna smärtan... hoppas att idag
kommer att gå bättre..

ATT VARA, ÄR ATT VARA ...utan spruta !!